Träffen i det regniga Ljungbyhed 9-11 juli 2004
Klicka på bilderna för full storlek i nytt fönster (om "fönstret" är för litet så "dra" i kanterna eller maximera. Stäng det nyöppnade "fönstret" efteråt).
OBS: Nedanför bilderna finns Camilla Holms artikel
Foto : Thomas Brorson
Foto : Bertil Säfsten
Den 9-11 juli gick det årliga draglägret
i Ljungbyhed av stapeln och jag vill gärna dela med mig upplevelsen att åka ca
55 mil för att var med om det. Ja, ni läste rätt. Vi bor i Ludvikatrakten och
åkte dit för att lära oss lite om drag trots att vår hane 9,5 mån ännu inte är
vuxen nog. Vår uppfödare skulle också vara med så vi slog två flugor i en smäll.
Vi startade redan på torsdagen för att slippa stressa ner. När vi passerat
Ödeshög small det till och husvagnen börjad slå och skaka, vi hade fått
punktering. Vi befann oss på E4:an och klockan var strax innan 18.00, vad gör
man? Nu ska man ju ha tur i oturen ibland, vi hittade en däcksverkstad i Ödeshög
som förbarmade sig över oss. Han som har den har fått en guldstjärna i kanten av
oss. När vi fått ett nytt däck och lyckats sätta dit det igen, med lastbilarna
susande förbi rumpan, fortsatte vi ner till Jönköping för att få oss en bit mat
och handla lite inför helgen. Nu hann vi inte ända ner till Ljungbyhed den
kvällen utan vi stannade på en rastplats för att sova. Alla vet ju att det är
”farligt” att övernatta på sådana och att man kan bli rånad av vägpirater, och
med tanke på vår tur så var vi övertygade om att vi skulle råka ut för det. Det
var lite svårt att koppla av den natten. Till historien hör också att detta var
jungfruresan med vår absolut första husvagn. Både Håkan och jag har haft samma
inställning till det här med husvagn tidigare – ”aldrig husvagn!!”.
Fredag morgon - vi hade överlevt natten. När det så var dags, efter frukost och
tandborstning, att åka vidare mot Ljungbyhed kom regnet. Planen löd att vara
nere till lunch för att i lugn och ro ställa upp förtält och komma i ordning.
Men när det var dags att ta av från E4:an regnade det så mycket att vi bestämde
oss för att åka vidare ner till Helsingborg. Det kändes mer inspirerande att gå
en stund i ett inomhuscentrum än att komma fram och behöva sätta upp förtältet i
hällande regn.
Till slut fick vi ta tjuren i hornen i alla fall då det inte verkade som att det
skulle sluta regna. På plats möttes vi av hjälpsamma människor i regnjackor,
regnmössor, gummistövlar och glada leenden. Här vilade inga ledsamheter. Nu hade
vi turen med oss igen, för det slutade regna när vi började sätt upp förtältet.
Bengt och Anita, som är huvudarrangörer för detta, hade varit förutseende och
tagit med sig ex antal partytält som sattes upp i grupp för att alla skulle få
plats. När alla, som anmält att de skulle komma på fredagen, dykt upp var det
dags att tända grillarna. Som brukligt stod det mest karlar runt grillen och
tjejerna sprang mellan husvagnar och matbord för att duka. God mat och dricka
ledde till en riktigt trevlig kväll med bland annat allsång.
Lördag morgon – mulet men inget regn. Bådade gott för dagen. Full aktivitet
rådde i lägret med frukostbestyr och förberedelser för drag-, lydnads- och
utställningsträning. Framåt 10.30 var det så dags att sätta igång och det tyckte
regnet också. Nu gjorde det inget för alla var nog övertygade om att det skulle
gå över så småningom. Men ack vad vi bedrog oss. Diesel, jag och husse började
vid dragträningen, för det var ju i första hand därför vi var där. På med selet,
skaklarna vid sidan om precis som reglerna föreskriver att man ska göra när man
börjar träna drag. Allt för att låta Diesel vänja sig, och sen gick vi fram och
tillbaka i regnet. När vi insåg att han inte tyckte det var roligt och inte
ville att vi skulle hänga på skaklarna förflyttade vi oss bort till
lydnadsträningen istället. Tanken var att gå tillbaka till draget lite senare,
för om inte annat är det kul att titta på ekipage som kan sin sak.
När vi tränat lydnad en stund fick vi chansen att, en och en, prova på att
genomföra hela programmet i LK1 med Zoltan
Mogor
som tävlingsledare. Vid det här laget började folk och hundar se mer ut som
blöta katter än bernerekipage. När vi hade kört igenom hela programmet gav vi
upp. Diesel ville inte längre, matte började bli blöt ända in på kroppen och
magen talade om att det var dags för lunch. På väg från lydnaden såg vi att
valparna kämpade på i regnet med utställningsträning.
Jag och Cecilia åkte in till Ljungbyhed för att handla något att äta, ingen av
oss kände för att ställa sig att laga mat. När vi kom tillbaka hade Helsingborgs
dagblad varit och intervjuat bl
a Håkan och Diesel. Dom hade fått nys om att det var dragläger och dom ville
gärna skriva om oss hundägare som inte gav upp för lite regn. När vi ätit,
druckit kaffe och vilat lite på maten tänkte vi gå ut och träna lite mer drag,
men då hade t o m ledarna för draget gett upp, det regnade för mycket. Tiden
fram till att grillarna åter tändes gick åt till att bli torr och varm igen. Det
gällde nog för alla som varit med på dagen.
Den kvällen var det ännu större uppslutning i partytälten, det var fullsatt. Och
även den afton bjöd på god mat och värmande dryck, vilket ledde till ett stort
jätteroligt samkväm. Det delades ut sånghäften och
sångledaren
såg till att alla som var närvarande var med och sjöng, ihop eller solo. Under
kvällen såldes det även lotter med efterföljande lottdragning och det var inte
bara en ring som såldes. Priserna som delades ut var både stora och små, nyttiga
och onyttiga, men framförallt var det många priser, så chansen att vinna var
ganska stor. Det var kul.
Kvällen fortsatte med regn och blåst. Emellanåt trodde vi nästan att tälten
skulle lätta från backen så mycket blåste det. Det enda som höll dom kvar var
nog regnet som samlats i svackorna på den stora presenning som spänts över alla
tälten. När dessa svackor började se riktigt tunga ut fick vi tömma dom och då
var det spännande en stund igen – skulle tälten stå kvar eller blåsa bort?
Någon gång efter midnatt gav vi upp. Vi plockade med oss sånt som stod på
borden, släckte lamporna och gick och la oss. Vi skulle ju upp snart igen för
att fortsätta draglägret. På söndagen skulle det vara lite tävlingar och annat
kul.
Tidigt, jag tror klockan var straxt efter 06.00, vaknade jag av att det var
aktiviteter i lägret. Trodde inte det var sant att folk var uppe så tidigt för
att förbereda sig för dagen. Det var inte sant heller, utan någon hade upptäckt
att partytälten inte längre stod där vi satt fast dom. Dom låg upp och ner på
väg in i grannens förtält. Grannen på andra sidan kom inte ur sitt förtält för
det hade också rasat. På en annan husvagn hade markisen slimmat sig mot väggen,
så dom kom inte ens ut ur husvagnen. Och uppe på allt detta så regnade det
fortfarande. Det bestämdes tidigt att ställa in den dagens övningar. Folk
började istället packa ihop sina förtält och tacka för sig. Det var jättesynd
att det inte blev något, för jag hade tänkt lära mig mycket om drag denna dag.
Tanken var att jag skulle se och lära mig för att så småningom kanske bli
dragombud uppåt landet. Nu blev det inte så utan det får bli ett senare projekt.
När det nu inte blev någon aktivitet gav även vi upp och började plocka ihop.
Precis när vi var färdiga och skulle till att åka slutade det regna. Är inte det
typiskt, så säg? Tyvärr hade de flesta hunnit iväg så det var ingen idé att ta
upp dragträningen igen. Även arrangörerna hade plockat ihop, det var bara en
sista fika ihop som gällde nu. Efter kaffet rullade vi iväg och hoppades att det
för en gång skull skulle vara bättre väder uppåt landet.
Nu vill jag bara säga det att helgen var jättetrevlig och rolig på alla sätt och
vis, trots tjugofyra timmars regnande. Och ett som är säkert är att vi kommer
att stå där med vår husvagn även nästa år, men då kommer vi vara mer utrustade
med varma kläder, ordentliga regnkläder och ett välimpregnerat förtält. Och
förhoppningsvis kommer Diesel vara mer redo för uppgiften att dra då också.
För er som inte varit med någon gång kan jag bara ge rekommendationen – prova
att vara med något år.
Sennenfolket i Skåne är både
trevliga och roliga att ha att göra med så det är väl värt både pengar, tid och
trasiga däck.
Författare: Camilla Holm